R.I.P.
Så detta var kanske inte en av de roligaste dagarna på skolåret.. Det för att en kille i min skola dog under helgen. Detta innebar ju såklart att det har varit en riktig sorgdag idag. De har inte berättat HUR han dog, men dt pratas om självmord, men är ju absolut inte säker. Helt oväntat var dt iaf. Även ifall jag inte kände killen så är dt ju fortfarande sorgligt när man ser och måste trösta folk som gråter. Känner verkligen sympati för de som kände honom och ger all min kärlek till dem. För att överhuvudtaget blir påmind av själva döden är hemskt, och med de som dött runt en så vet man hur det känns. Det har ju dött två stycken i min omgivning nu bara den senaste månaden, så att det plötsligt försvinner en till i omgivningen är inte kul för fem öre. Då börjar man ju verkligen uppskatta livet och vilja leva det fullt ut. Palla vara hater när man inte har ngn bestämd tid att leva.
Snor en bild från Malins blogg, tyckte den passade bra för dagens inlägg...
Menmen, hela dagen kunde ju inte gå åt till att vara sadface, man måste fortsätta med livet.. Måste erkänna att det är mitt sätt att sörja; bryter ner i ngra minuter precis när sånna här saker händer men sen försöker skratta bort dt och act cool så att jag inte ska sitta och böla i timmar. Är otroligt känslig för döden så när dt inträffar så blir jag en riktig mes.. Men ah, alla har olika sätt att hantera saker, speciellt död, så vad kan man expect?
Men nu måste jag banne mig skriva klart min essä, så see yah!
xoxo
Kommentarer
Trackback
